Lärarinnan ritar ett syrenblad på svarta tavlan.
- Är det någon som vet, vad detta skall vara? Klassen viftar frenetiskt. Kjell är värst.
- Nå, Kjell? Kjell, triumferande: - Spader ess!
Generat svar
I en av våra folkskolor hade man innaläsning på schemat. Därvid förekom ordet "tjäle". Lärarinnan hejdade sig
och frågade om den läsande glytten - en oskyldig liten tösastackare - visste vad "tjäle" var för något.
Med blygt nedslagna ögon svarade tösabiten med viskande röst:
- Ah... de e vell, når di fjäskas med hinanra...
Lönlöst omvändelseförsök
Pingstvännen och predikanten Johannes L. möter skräddaren och "syndaren" August, hoppar av cykeln och säger med salvelsefull stämma:
- Är du frälst, August? Vår Herre kan komma den dag som i morgon är.
August, som ser att predikanten på senaste tiden fått helskägg, svarar:
- Nu förstår jag varför du lagt dig till med helskägg. Du vill inte att Vår Herre ska känna igen dig.
Svår sällskapslek
Vid en nationsfest i en större sydskånsk nation i Lund under den gamla våta tiden hände det, att något sent på natten endast fyra man, alla tillhörande seniorkollegiet,var kvar
En av dem föreslog då, att man skulle leka en lek som man kände till. Den tillgick så att en av de närvarande stängdes in i ett stort skåp, som befann sig lokalen.
Sedan skulle de tre andra försöka gissa vem han var. Men det kunde de inte.
Det farliga Lund
Under en järnvägsresa kom en officer och en skånsk bonde i samtal med varandra. När de for förbi monumentet över slaget vid Lund sa officeren till bonden:
- Tänk, jag förlorade min farfars far i slaget vid Lund.
- Jaa, säger bonden, Long är min själ en farli sta, en gång når ja va där ble ja å me min paraply.
I stadens tjänst
Nils Pers Ola har tröttnat på lantlivet och fått plats i stadens tjänst som gatuarbetare.
Liksom i forna dar därhemma på åkern tar han sig titt och tätt under arbetstiden en halvtimmes vilopaus för att fundera över tillvaron.
En dag står Ola, som så ofta förr, och vilar sig på skyffeln och funderar.
En poliskonstapel har i över en halvtimme stått och fixerat Ola och undrar i sitt stilla sinne hur länge Ola egentligen tänker hålla upp med arbetet.
Då Ola emellertid inte gör minsta min av att fortsätta går konstapeln slutligen bort till honom och säger:
- Ja, de må jag då verkligen säga, att stadens kassa föder många lathundar.
- Ja, de e nock sant säger Ola eftertänksamt, varefter han med en ytterst intresserad min tillägger:
hur många e ni me alla nu för tiden egentligen?
Giltigt skäl
Docenten och sedermera lektorn Malte Åkerman kom efter en fuktig samvaro med vänner hem tämligen sent på natten.
Makan började stimma, men docent Å. hade en fullviktig förklaring till hands:
- Ja se, de kom överens om att vi skulle gå i bokstavsordning.
Simbetyg
Vid ett av de läroverk där stundom hårdhänt skämtande kvickhuvudet Malte Åkerman tjänstgjorde som lektor påbjöd rektorn att det i lärljungarnas "anmärkningsböcker" även
skulle antecknas om de var simkunniga eller inte. Lektor Å. frågade den avdelning där han var klassföreståndare och smällde sedan in i böckerna en stämpel som gav vid handen
om vederbörande pojke kunde simma eller ej. När rektor granskade resultatet fann han att lektor Å. i somliga böcker placerat stämpeln för simkunnighet upp och ned.
- Varför har du gjort så? frågade han.
- Jo, det betyder att pojken kan simma på rygg också.
Ingen olyckshändelse
En bonde på slätten skulle teckna en livförsäkring och gick till doktorn för läkarundersökning.
- Har Ni någon gång varit allvarligt sjuk, frågade doktorn.
- Nä.
- Nå, men har Ni inte varit utsatt för någon olyckshändelse då?
- Nä, inte vad jag kan minnas. Men en gång i våras va de en ilsken tjur som slängde mej över ett gäre.
- Och det kallar Ni inte för en olyckshändelse?
- Nä, de gjorde han nock me vilje, svarade bonden.
Lika för lika
Doktorn i ett skånskt municipalsamhälle går in till samhällets skräddare för att beställa en kostym. Han förklarar:
- Men jag ska bara ha den till vardags, så det är inte så noga. Om jag vill ha sytt en fin kostym brukar jag alltid resa till Hälsingborg.
Skräddaren blir emellertid inte svaret skyldig:
- Vet doktorn, det är precis samma förhållande med mig, för blir jag sjuk och behöver riktig läkarevård, så reser jag också till Hälsingborg.
Sådant läder...
Patron Larsson hade för vana att ryta och gorma över folket på gården dagarna i ända.
Det skulle tjockhudat folk till för att kunna stanna länge där på gården och han bytte ofta drängar,
ty några motsägelser tålde han inte, när han var i bärsärkatagen. Men så fick han ny ryktare,och denne visade sig
inte vara så lätt att skrämma. En förmiddag, när patron brassat på i en kvarts timmes tid,
stack ryktaren plötsligt emellan med en liten anmärkning:
- Ja, sade han, i det han stoppade in en ny buss, I har´et bra I, Larssen.
- Va!? Har jag det bra! V´a menar du, karl? röt patron.
- Jo vesst, I slipper veda hut, svarade ryktaren lugnt och vände på klacken och gick.
Och patron gick utan ett ord in på sitt kontor.
Inga placeringsproblem!
Skånskt bondbröllop med sedefördärvande inslag av cocktails, elektrifierad efterrätt och andra fåfängliga mane´r.
I uppbrottets morgontimme skall hedervärde nämndemannen Måns Månsson fösa in gumman i sin ägandes Ford.
Mor Måns Månsson märker att hon glömt ett litet minne av festen och viar som viporna om våren:
- Jisses, mitt placeringskort...!
Måns Månsson, förbannad: Va i hondan ska du med placeringskort! Du ved ju a´ du ska sidda bag i kärran!
Pengar
Godsägare O. på R.gård, känd för såväl sin "gudlighet" som för sin utpräglade ekonomiska läggning,
kom in på stationen för att förnya sin månadsbiljett till "stan", dit han hade dagliga ärenden.
Som det råkade vara under kristiden, då järnvägsbiljetterna undan för undan steg i pris,
fick han av stinsen veta att han måste punga ut med åtskilliga kronor mer än senast.
- Ja, säger han, jag måste ju ha biljetten, men det är syndapengar.
- Det gör ingenting, replikerar stinsen, vi tar så´na mä´.
Onödigt snack
Handelsman Karl Pettersson från Stockholm träffar i Svedala en inföding.
- Hade ni kallt här i natt?
- Näj, de kan en inte si.
- Hur många grader var det?
- Au, de var väl så där en två, tre grade.
- Det var väl inte mycket att tala om!
- Nej, men harren fråga ju, å då va ja tvongen te å svara!
Kräsen på arbete
En dag kom en man till en skånsk gästgivaregård och frågade efter arbete.
- Kan Ni sätta upp ett taggtrådsstängsel? sporde gästgivaren.
- Nej, det har jag ingen vana i.
- Kan Ni plantera om de där buskarna då?
- Nej, jag är rädd för att jag inte förstår mig på det heller.
- Ja, men vad kan Ni då?
- Jo, svarade mannen med en blick på värdshusdörren, om ni vill ge mig ett par cigarrer
så kan jag sitta inne i krogstugan och röka bort flugorna.
DET SMAKADE MER
Gamle Anders hade utfört en del trädgårdsarbete i prästgården, och kyrkoherden bjöd på en sup.
Då Anders tog den sa kyrkoherden förmanande:
- Man skall va måttlig, ty vet, varje sup han tar är en spik i hans likkista.
Anders kisande:
- Goa kjårkeharren, slå i ett spik te, mens han har hammaren i näven.
NÄR TERRÄNGEN INTE STÄMMER MED KARTAN
Vid en instruktionsföreläsning på Revingehed för lång tid sedan yttrade korpralen bl. a.:
- Ja, pöjka, norr en uniformsrock sidder rätt på kroppen, ska fjärde knappen sidda mittfor navelen.
En av "krigarna" tyckte detta var fint uträknat och började på sig själv undersöka om detta hade
riktighet, men kunde inte få det att stämma, varför han fattade mod och sa till korpralen:
- Dä gjorr de ente po mej, korpral!
- Då ä du vanskapt, din bondkanin, forr knapparna sidder rätt.
TILLBÖRLIG VREDE
Solen gassar över Revingehed, och 27, i det civila livet skräddargesäll, skjuter bom på bom. Till sist kommer löjtnanten:
- Kan inte 27:an, som är van vid att trä i synålar, träffa prick?
Tjugosjuan, ilsken och varm;
- En trär väl fårr hondan ente i på trehundra meter ihäller.
THE TWO EDWARDS
På en ort i norra Skåne fanns på sin tid en fiskhandlare som hette Edvard Persson, stor humorist.
En dag när han stod på stadens torg med sina varor, däribland några medelstora torskar, fick han besök av skådespelaren Edvard Persson, som just var i staden. Efter att en stund ha titta på fisken säger skådespelaren:
- Det var några små torskar ni har!
Fiskhandlaren, som kände den populäre skådespelaren, svarade och sade:
- Ja, så stora torska som i Malme finns inte här!
GICK I RÄVSAXEN
Räv-Pelle står vid Västra Göinge häradsrätt i Hässleholm anklagad för stöld av 15 hönor men nekar hårdnackat.
Slutligen frågar domaren, som uppgivit allt hopp om att få Räv-Pelle att erkänna:
- Men hur kunde Ni ensam på en gång stjäla 15 höns!
Räv-Pelle stolt: - Jo du, da konne ja´!
GEMYTLIG HÄLSNING
En beväring på gamla Tvedöra infann sig en morgon på kompanichefens, kapten H., tjänsterum och hälsade.
Kapten H. var en ganska sträng herre besvarade hälsningen med:
- Vad är du för en bondkanin, som inte vet att hälsa? Ut med dig!
Beväringen försvann, men efter en stund fattade han mod och steg in på nytt. Hans hälsning blev då:
- Tack för i jåns.
Då kunde kaptenen inte hålla sig för skratt, varför beväringen fick framföra sitt ärende.
TAVELKÖP
Lantmannen Truls Jeppsson från Billeberga kommer in i bokhandeln i Landskrona
och ber att få köpa en tavla.
Biträdet tar Truls med sig ut i lagerrummet och plockar fram allt vad affären har
i stort och skönt av oljefärgs-, pastell- och akvarellmålnigar, litografier, oljetryck,
fotografiska reproduktioner och enklare konstalster - inalles 64 olika nummer.
Truls Jeppsson ser på samlingen med kännarmin och säger omsider:
- Ja, di å nock granna, men se ja skulle ha en griffeltavla te 50 öre.
KORTSPEL
Johannes har av sin stränga Tilda fått lov att bjuda hem ett par gubbar på "jög" och tolva på sin födelsedag.
Tilda kommer in i stugan, glor skarpt på Johannes och säger:
- Vem vinger , Johannes?
Johannes:- De gör di frammade.
Tilda: - Lägg ihoba korten strajs å hållt opp med de rälia spelaned, sier ja.
Styrkta av gökarna fortsätter gubbarna likväl moltysta spelet. Efter en stund kommer Tilda in igen.
Hållningen är något hotande, när hon frågar: - Vem vinger nu, Johannes?
Johannes:- Nu vinger ja, Tilda. Tilda (med ett milt leende):- Ja, nån ska jo vinga.
